Meriläinen, Heikki f. 21.12.1847 i Sotkamo d. 12.2.1939 i Paltamo

Heikki Meriläinen var av enkelt ursprung och en av de självlärda folkliga finska författarna under det sena 1800-talet. Han försörjde sig på varierande arbeten, bland annat som smed och lantmätare. Han gjorde även resor på uppdrag av Finska litteratursällskapet där han samlade in folkminnesmaterial, bland annat trolldomar och besvärjelser. Meriläinens författarskap fick sin början på 1880-talet och fortsatte långt in på 1900-talet vid sidan om andra arbeten. Det resulterade i berättelser, noveller och romaner. Bland hans verk kan nämnas romanen Pietolan tytöt (1892), en berättelse som tydligt har Aleksis Kivis klassiska Seitsemän veljestä (sv. Sju bröder) som förebild men placerar nio systrar i centrum. Till den sena produktionen hör den självbiografiska romanen Heikki Meriläisen elämä (1927). I likhet med andra författare som steg upp ur folkets led under hans tid, öste Meriläinen stoff till berättelserna ur sin närmaste miljö. Han skrev om egna erfarenheter och den fattiga landsbygdsbefolkningen i en rak och realistisk stil, gärna med inslag av lokal dialekt. Meriläinen, som hade en sträng religiös uppväxt bakom sig, gav i sina verk också uttryck för en kritisk syn på trångsynt religiositet.

----